11 januari!
-Hello MONSTER! :D -Hello BAUSER! :D
Haha, nä vars :) Så brukar det låta när jag o Linnéa träffas, haha!
Hon o hennes föräldrar, Maria o Kim, var här igår. Jag o Linnéa försvann upp till datorn satt här o dampade. Det var roligt. Satt o kollade i årets skolkatalog från skolan. Sen tog vi kort o lite :) Messades gjorde det oxå en hel del!
Sen fick jag det mest wierda samtalet någonsin!
"När du o jag var ihop. Eller! Under tiden du o jag hållit på med varandra......"
Jisses jag blir inte riktigt klok!
Idag blir det att rida Ella en sväng ihop med Ida o Applan. Det år nog bra.
Längtar tills på fredag när vi ska åka o kollapå Gillmoore igen. Tror att jag även skulle få testa att skritta lite på han då med. Mamma har tvättat mina ridkläder tills då med. Tur att jag har typ femtioelva hundra uppsättningar till! :)
(Det brukar hästmänniskor ha.. haha!)
I morron äre skola igen, träffa bruddsen :)
Pyss o kram, cykelram, haha!
Ps. Linnéa "cyklade" på mitt golv, haha! x) Ds.
Haha, nä vars :) Så brukar det låta när jag o Linnéa träffas, haha!
Hon o hennes föräldrar, Maria o Kim, var här igår. Jag o Linnéa försvann upp till datorn satt här o dampade. Det var roligt. Satt o kollade i årets skolkatalog från skolan. Sen tog vi kort o lite :) Messades gjorde det oxå en hel del!
Sen fick jag det mest wierda samtalet någonsin!
"När du o jag var ihop. Eller! Under tiden du o jag hållit på med varandra......"
Jisses jag blir inte riktigt klok!
Idag blir det att rida Ella en sväng ihop med Ida o Applan. Det år nog bra.
Längtar tills på fredag när vi ska åka o kollapå Gillmoore igen. Tror att jag även skulle få testa att skritta lite på han då med. Mamma har tvättat mina ridkläder tills då med. Tur att jag har typ femtioelva hundra uppsättningar till! :)
(Det brukar hästmänniskor ha.. haha!)
I morron äre skola igen, träffa bruddsen :)
Pyss o kram, cykelram, haha!
9 januari
Jippi! Idag fick redapå trycken vi kan ha på tröjjorna till avslutningen. Spännande! Gillade en bäst; Jag glömemr aldrig en k.k (=klasskamrat) haha... den var kul. Undrar hur det kommer gå när när... 25? villjor ska försöka komma överens.
Ajja, det blir roligt att sluta nian i alla fall. Är inte så nervös inför nationella. Mer nervös för om jag kommer in på fordon eller ej... Ska söka i februari. Bara jobba med betygen, så ska det nog gå :)
Usch, jag får inte rätsida på en del saker... Ska jag dissa, lr inte? Ska jag vara på mer, lr inte?
Kan inte nån bara säga vem man ska bli ihop med med o allt? Allt skulle bli så mkt lättare då...
Ikväll vet jag inte vad som händer, få se om det händer nått skojj :)
Skulle vara kul att festa, men annars kanske det blir att krypa ner i soffan med mysisar o dra på en film, det är ju inte alltid helt fel det heller :)
O sen! I morron ska vi åka o kolla på Gillmoore igen, längtar! :D
Kyssen
8 januari
Första skoldagen genom förd på det här läsåret. Fattar inte hur sjukt fort jullovet försvann.. jisses... men snart äre nästa lov.
Hade Ellabus i dag, red lite dressyr, o hon var sååå fin! På slutet lossnade hon helt, o trampade under sig, det var kul. En så härlig känsla när man känner att hästen o en själv inte behöver fajtas för att hästen ska gå så där fint. Det är najs! =)
Har henne i helgen oxå, rida lite dressyr då oxå kanske...
Just det! Ska åka o kolla på Gillmoore igen på lördag, hoppas det blir han, skulle vara så kul!
Köpa nya grejjer när jag fått hem nästa häst, det blir roligt.
Och vet du? Jag är så trött på en del människor. Jag skulle kunna ge nästan allt... eller jo! ALLT!
För en person vars namn jag inte nämner här. Förut fick jag dom där fina messen: saknar dej, tänker på dej, önskar att du vore här o.s.v... Viist, han är väll inte den bästa personen att villja satsa på, men har kärlek nån gräns? Jag vet inte längre. Det är fan honom jag kan gråta över. Jag vet inte hur många nätter jag legat vaken o tänkt på han... *suck!* Jag vill ha han, så äre bara!
Kärlek är skit, om du inte visste det redan...
Kyss!
Hade Ellabus i dag, red lite dressyr, o hon var sååå fin! På slutet lossnade hon helt, o trampade under sig, det var kul. En så härlig känsla när man känner att hästen o en själv inte behöver fajtas för att hästen ska gå så där fint. Det är najs! =)
Har henne i helgen oxå, rida lite dressyr då oxå kanske...
Just det! Ska åka o kolla på Gillmoore igen på lördag, hoppas det blir han, skulle vara så kul!
Köpa nya grejjer när jag fått hem nästa häst, det blir roligt.
Och vet du? Jag är så trött på en del människor. Jag skulle kunna ge nästan allt... eller jo! ALLT!
För en person vars namn jag inte nämner här. Förut fick jag dom där fina messen: saknar dej, tänker på dej, önskar att du vore här o.s.v... Viist, han är väll inte den bästa personen att villja satsa på, men har kärlek nån gräns? Jag vet inte längre. Det är fan honom jag kan gråta över. Jag vet inte hur många nätter jag legat vaken o tänkt på han... *suck!* Jag vill ha han, så äre bara!
Kärlek är skit, om du inte visste det redan...
Kyss!
6 januari
Nu äre 6 januari o jag har inte skrivit en blog sen i... november? Ahh... det är väll så i alla fall..
Så vad har hänt i mitt snart 16-åringa liv nu då?
Jaah du, en väldigt kär vän har gått ur tiden, nämligen min lilla älskade Scarlet. Hon fick somna in den 18 december 2008. Tomt? Ja, det kan man säga... Enda sedan hon försvann har allt känts så meningslöst... Svart o trist, så är det.
Hon hade då kämpat sedan lördagen den 13 med magöverfyllnad, svår kolik och början till tarmvred. Jag kan inte förstå hur ont hon hade haft. När hon verkade hängig när jag tog in henne, bad jag Ida, min syster, att kollapå henne, men hon hade inte tid. När hon senare kom till stallet för att Scarlet var dålig, säger med så mkt ånger i rösten och tårar i ögonen:
"Förlåt, förlåt för att jag inte tittade på henne"
Jag klandrar henne inte, det som hände var ingen mänsklig faktor.
Men jag klandrar mej själv, det är nått som jag alltid kommer att göra. Jag svor att alltid skydda henne, o även om inte jag kunde ha förhindrat utgången av vad som blev, så känns det ändå som om jag har svikit henne,
min älskade lilla Scalan.
Sen vilken klippa hon var enda in i det sista.
Det här var på måndagen 15 december.
Åkt transport en ggn i sitt liv, o det var när hon kom till det stallet som jag köpte henne ifrån och hon var 1, och hon står helt lugnt dom nära 3 timmarna ner till Skara. Även om hon fick lugnande nätr vi skulle lasta henne, så sitter det bara i i 1 timme ca. Sen när vi skulle lasta ur henne, fick Ida göra det, o Scarlet backar ur helt lugnt.
Sen veterinärerna på Skara, så himla bra. Lugna, o förklarade allt så man förstod. Men jag förstod ändå inget, jag var så uppjagad. Jag stod i stället hos Scarlet o grät o berättade hur mkt jag älskade henne. För det gjorde jag verkligen, av hela mitt hjärta.
Hon VAR mitt hjärta!
Sen tog vi farväl av henne, för vi visste inte om hon skulle klara sej. Sedan åkte vi hem. På hela vägen hem satt jag o tittade ut genom fönstret, med ögonen fyllda av tårar. Sedan under veckan fick vi lite hopp. Veterinärerna sa att det fanns en chans att hon skulle bli bra, även utan operation. På onsdags kvällen sa de att hon hade blivit så bra att dom kunde ta bort intensivvården på henne. Men sedan på tordags morgonen blev hon så dålig, att veterinären sa att vi skulle låta henne somna. Så vi åkte ner, för att jag ville det.
Jag var hos henne i typ 1 timma, o under den timmen grät jag i hennes man, klappade och pratade med henne. Pratade om alla åren som vi gått egenom tillsammans. Jag sa hela tiden: Kom ihåg att jag älskar dej gumman, du är bäst! Sen kom det tårar, och jag var tvungen att sitta ner, för att benen inte bar mej.
När hon stod i sin box på klinken såg såg hon så fridfull ut, som om hon visste att hon skulle slippa att ha ont. Hon var så vacker.
Till slut klarade jag att gå ut, och resten av familjen gick in o sa hej då till henne. Sedan gick jag in igen, gav henne en puss i pannan, sa "jag älskar dej" gav henne en sista kram och gick ut. Jag glömmer aldrig hur hon såg efter mej. Det var som om hon sa med blicken: Vi ses matte, jag vet vad som komemr hända, jag är inte rädd. Jag älskar dej.
När jag skulle prata med veterinärs-assistenten, bar in rösten, utan mamma o pappa fick prata med honom. Jah gick till min andra systers famn o grät, grät, grät. Det är en sak, jag har aldrig tagit att min mamma ska trösta mej. Det har mina systrar fått göra.
När vi åkte hem, kände jag samtidigt en lättnad.
Nu, när snart en månad har gått, så har jag börjat leta efter en ny häst. Har redan varit och tittat på en, och jag får rida stallägarens ena sto, Ella. Ett underbart fullblod på 1.70 :)
Hästen som jag har kollat på en 4-åring, en valack. Gillmoore heter han. Urmysig. Föddes mörk svettfux, o ska bli vit med tiden. Just nu är fux, och sen mörkgrå över :) Det blir kanske en liten Gillmoore som får ta över Scalans box, vem vet?
Ahh, orkar inte skriva riktigt mer idag, får se när nästa inlägg kommer! :)
PussoKram, Ciaaao!
Så vad har hänt i mitt snart 16-åringa liv nu då?
Jaah du, en väldigt kär vän har gått ur tiden, nämligen min lilla älskade Scarlet. Hon fick somna in den 18 december 2008. Tomt? Ja, det kan man säga... Enda sedan hon försvann har allt känts så meningslöst... Svart o trist, så är det.
Hon hade då kämpat sedan lördagen den 13 med magöverfyllnad, svår kolik och början till tarmvred. Jag kan inte förstå hur ont hon hade haft. När hon verkade hängig när jag tog in henne, bad jag Ida, min syster, att kollapå henne, men hon hade inte tid. När hon senare kom till stallet för att Scarlet var dålig, säger med så mkt ånger i rösten och tårar i ögonen:
"Förlåt, förlåt för att jag inte tittade på henne"
Jag klandrar henne inte, det som hände var ingen mänsklig faktor.
Men jag klandrar mej själv, det är nått som jag alltid kommer att göra. Jag svor att alltid skydda henne, o även om inte jag kunde ha förhindrat utgången av vad som blev, så känns det ändå som om jag har svikit henne,
min älskade lilla Scalan.
Sen vilken klippa hon var enda in i det sista.
Det här var på måndagen 15 december.
Åkt transport en ggn i sitt liv, o det var när hon kom till det stallet som jag köpte henne ifrån och hon var 1, och hon står helt lugnt dom nära 3 timmarna ner till Skara. Även om hon fick lugnande nätr vi skulle lasta henne, så sitter det bara i i 1 timme ca. Sen när vi skulle lasta ur henne, fick Ida göra det, o Scarlet backar ur helt lugnt.
Sen veterinärerna på Skara, så himla bra. Lugna, o förklarade allt så man förstod. Men jag förstod ändå inget, jag var så uppjagad. Jag stod i stället hos Scarlet o grät o berättade hur mkt jag älskade henne. För det gjorde jag verkligen, av hela mitt hjärta.
Hon VAR mitt hjärta!
Sen tog vi farväl av henne, för vi visste inte om hon skulle klara sej. Sedan åkte vi hem. På hela vägen hem satt jag o tittade ut genom fönstret, med ögonen fyllda av tårar. Sedan under veckan fick vi lite hopp. Veterinärerna sa att det fanns en chans att hon skulle bli bra, även utan operation. På onsdags kvällen sa de att hon hade blivit så bra att dom kunde ta bort intensivvården på henne. Men sedan på tordags morgonen blev hon så dålig, att veterinären sa att vi skulle låta henne somna. Så vi åkte ner, för att jag ville det.
Jag var hos henne i typ 1 timma, o under den timmen grät jag i hennes man, klappade och pratade med henne. Pratade om alla åren som vi gått egenom tillsammans. Jag sa hela tiden: Kom ihåg att jag älskar dej gumman, du är bäst! Sen kom det tårar, och jag var tvungen att sitta ner, för att benen inte bar mej.
När hon stod i sin box på klinken såg såg hon så fridfull ut, som om hon visste att hon skulle slippa att ha ont. Hon var så vacker.
Till slut klarade jag att gå ut, och resten av familjen gick in o sa hej då till henne. Sedan gick jag in igen, gav henne en puss i pannan, sa "jag älskar dej" gav henne en sista kram och gick ut. Jag glömmer aldrig hur hon såg efter mej. Det var som om hon sa med blicken: Vi ses matte, jag vet vad som komemr hända, jag är inte rädd. Jag älskar dej.
När jag skulle prata med veterinärs-assistenten, bar in rösten, utan mamma o pappa fick prata med honom. Jah gick till min andra systers famn o grät, grät, grät. Det är en sak, jag har aldrig tagit att min mamma ska trösta mej. Det har mina systrar fått göra.
När vi åkte hem, kände jag samtidigt en lättnad.
Nu, när snart en månad har gått, så har jag börjat leta efter en ny häst. Har redan varit och tittat på en, och jag får rida stallägarens ena sto, Ella. Ett underbart fullblod på 1.70 :)
Hästen som jag har kollat på en 4-åring, en valack. Gillmoore heter han. Urmysig. Föddes mörk svettfux, o ska bli vit med tiden. Just nu är fux, och sen mörkgrå över :) Det blir kanske en liten Gillmoore som får ta över Scalans box, vem vet?
Ahh, orkar inte skriva riktigt mer idag, får se när nästa inlägg kommer! :)
PussoKram, Ciaaao!
